Krautåkning

Tysklands Norbert Schramm ställer skåpet:

Annars är ju Elias Krantz lillebror en hoppfull kandidat. Han må sakna sin brors goda musiksmak, men Massive Attack som ett avbrott i alla Romeo och Julia-tolkningar ger hopp inför framtiden.

Tagged | 2 Comments

Kreativitetsavundsjuka

Men jag vill väl också kunna göra små elektroniska pärlor av gamla tecknade filmer.

Pogo – Alice

Leave a comment

Jakten på den perfekta öppningslåten

Tagged , | Leave a comment

What’s your pleasure, sir?

Någonstans i människors och mediers nästan tvångsmässiga uppräknande av bäst-/sämst-/whatever under 00-talet så insåg jag att jag själv inte skulle kunna göra en sådan lista – åtminstone inte vad gäller musiken. Det gångna årtiondet är ännu för nära inpå, och det är omöjligt att veta vad som fastnat på riktigt och vad jag tror att jag gillar men som snart kommer att falla i glömska.

Därför bestämde jag mig för att backa ett decennium – till 1990-talet. Nu har det nämligen gått så pass lång tid att jag har en hyfsad uppfattning om vilken musik som gjorde intryck på mig då, och som i många avseenden bidrog till att göra mig till den jag är idag.
Bra musik kan nämligen göra sådant.

Låt mig därför presentera: Listan över Martins favoritmusik 1990-99!
De 100 låtarna har valts utifrån följande kriterier:
* Endast en låt per artist (med undantag för samarbeten)
* Covers från andra årtionden får vara med om de är tillräckligt nyskapande
* Jag gillar fortfarande musiken och/eller den har präglat mig som person.

Jag har använt informationen om releaseår på www.discogs.com för att kontrollera att musiken verkligen släpptes på 1990-talet. Ibland har det blivit lite förvirring. Now I’m feeling zombiefied med Alien Sex Fiend kom till exempel 1990, men återfinns på en del senare 80-talssamlingar…

Den här listan tog omkring en vecka att sammanställa och är gjord helt och hållet med hjärtat. En del artister upptäckte jag när det begav sig, andra är nya nyare bekantskaper. Jag har inte utelämnat eller lagt till någon artist för att försköna bilden av min musiksmak eller försöka ge sken av att den är mer radikal än vad den är.
Jag har heller inte rangordnat låtarna. Det vore nämligen omöjligt eftersom varje låt har en speciell betydelse. För att få någon struktur har jag sorterat artisterna i alfabetisk ordning.

Av 100 låtar hittade jag 82 på Spotify. (De som saknas är märkta med en asterisk.)  Här är länken.
Välkommen till mitt 90-tal!

4 Non Blondes: What’s up?
Add N to (X): Metal fingers in my body
Air: Kelly watch the stars
Alien Sex Fiend: Now I’m feeling zombified
Aphex Twin: Window licker*
Fiona Apple: Fast as you can
A Split – Second: Kiss of fury*
Atari Teenage Riot: Destroy 2000 years of culture
Bad Religion: 21 century digital boy
Beastie Boys: Futterman’s rule
Belle and Sebastian: Le pastie de la bourgeoisie
Björk: Big time sensuality
Boards of Canada: Roygbiv
Bomb the Bass & Will Self: 5ml barrel*
Bratmobile: Bitch theme*
The Breeders: Cannonball
Jeff Buckley: Hallelujah
Cat Rapes Dog: Workers of the world
Catatonia: Mulder and Scully
Chemlab: Jesus Christ porno star
Chicks on Speed: Mind your own business
Leonard Cohen: Anthem
Covenant: Theremin*
Cylob: Rewind*
Death in June: Rose clouds of Holocaust*
Depeche Mode: Enjoy the silence
Dive: Captain Nemo
DJ Shadow: Stem/long stem
Einstürzende Neubauten: 12305 te Nacht
Alec Empire: Down with the shit
Everlast: What it’s like
Faith No More: Midlife crisis
Fluke: Atom bomb
Front 242: Hymn
Front Line Assembly: Liquid separation
Peter Gabriel: Digging in the dirt*
Diamanda Galás: I wake up and I see the face of the Devil
Garbage: Push it
PJ Harvey: Meet ze monsta
The House of Love: Shine on
Jack or Jive Lights: Leave the nest*
Jesus & Mary Chain: Teenage lust
KLF: Last train to Trancentral*
KMFDM: Dogma*
Kraftwerk: Radioactivity ‘91
Kreidler: Traffic way
Die Krupps: Germaniac*
L7: Pretend we’re dead
Laibach: 2525
Le Tigre: Deceptacon
Aimee Mann: Wise up
Massive Attack: Risingson
Mazzy Star: Rose blood
George Michael: Freedom ‘90
Ministry: Jesus built my hotrod
Moby: Why does my heart feel so bad?
Moloko: Fun for me
Morcheeba: Blindfold
Morphine: Let’s take a trip together
Morrissey: Everyday is like sunday
My Dying Bride: Two winters only
Nicolette: No government
Nine Inch Nails: Hurt
Nirvana: Something in the way
Nitzer Ebb: Getting closer
Stina Nordenstam: Little star
One Dove: White love
The Orb: Little fluffy clouds
Orbital: Impact (the Earth is burning)
Page: Tiden går*
Liz Phair: Chopsticks
An Pierlé: Are ‘friends’ electric?
Placebo: Pure morning
Portishead: It’s a fire
Pouppée Fabrikk: Destruktor
Primal Scream: Swastika eyes
Prodigy: No good (Start the dance)
Propagandhi: Haillie Sallasse, up your ass*
Psychopomps: Scared eyes open wide
Pulp: Cocaine socialism
Radiohead: Creep
REM & Patti Smith: E-bow the letter
Revolting Cocks: Beers, steers & queers
Sade: No ordinary love
S:t Etienne: Only love can break your heart
Savage Garden: Affirmation
Severed Heads: Heart of the party*
Sigur Rós: Svefn-g-englar
Silverblood: Fondle ciel*
The Sisters of Mercy: I was wrong
Skinny Puppy: Killing game
Smashing Pumpkins: Ava adore
S.P.O.C.K: Neutral zone*
Stereo Total: Push it
Suede: So young
Therapy: Screamager
Tindersticks: Snowy in F# minor
Tool: Prison sex*
U2: Zoo station
U96: Das Boot*
Vangelis & Stina Nordenstam: Ask the mountains
Suzanne Vega: As girls go*
The Verve: Bitter sweet symphony
Sophie Zelmani: Time to kill

* = Finns inte på Spotify

P.S. Rubriken är ett citat från filmen Hellraiser (1987), som samplats flitigt av bland andra Front Line Assembly och Skinny Puppy.

UPPDATERING!
Jag insåg att jag faktiskt inte kan utelämna fyra låtar som betyder väldigt mycket för mig. Välkommen till listan således, brasiliansk industrial (Silverblood), japansk flumsynth (Jack or Jive Lights), andro-indie (Placebo) och min In Therapy-låt (Peter Gabriel). 104 låtar allt som allt nu. Men bara Placebos fanns i Spotify av de nya, tyvärr.

Tagged , | Leave a comment

Hört på Hallo Gallo 2009

alanvega

– Är det Alan Vega som ni spelar nu?
– Det är Keep you dreams med Suicide.
– Men är det Alan Vega?

– Vad bra ni spelar. Får man önska en låt?
– Javisst!
– Har ni nåt med Morrissey?

Vad hårt ni spelar!

– Vad bra det låter!
– Tack!
– Har ni Fantasy med Eart Wind and Fire?

Spela något man kan dansa till!

Så jävla originella är ni ju inte.

Kan ni sänka lite? Eller bara spela något annat.

– Vad ska ni spela ikväll?
– Det blir mest tyskt från 60- och 70-talet.
– Tyskt? Fy fan. Har ni inget brittiskt?
– Tja, jag kan spela nåt från Thom Yorkes soloalbum om du vill.
– Öh, har ni inget med Morrissey?

Tack för året som gått med Hallo Gallo! Tack för glada nävar i luften och trummande på bardisken. Vi fortsätter som vanligt på Snotty, lördagar mellan 21 och 01. Fortsätt gärna att önska låtar! Vi lovar att det inte blir något med Morrissey i år heller.

Gott nytt 2010!

Tagged , , | Leave a comment

Du bist schön und jung und stark

Kära 80- och 90-talister! Nu när decennieskiftet står för dörren och de flesta av er inte är barn längre så kan det vara på plats med ett gott råd – men inte från mig utan från Gabi och Robert i Deutsch-Amerikanische Freundschaft.
Ta dem på orden och tillvaron kommer att kännas så mycket mer meningsfull.

Du bist jung
Und du bist stark
Tu was du willst
Nimm dir was du willst
solang du nur noch kannst
solang du nur noch kannst
Verschwende deine Jugend

Tagged | Leave a comment

Fröhliche Weinacht önskar Hallo Gallo!

Tagged | Leave a comment

Fuglesang

birdiesong

Som svensk med ett visst musikintresse tvingas man förr eller senare att konfronteras med fenomenet ABBA. Om inte annars, så garanterat när man kommer utomlands och ytligt bekanta febrilt trevar efter något att konversera kring utöver IKEA. Jag brukar alltid svara att jag aldrig förstått grejen med varken platådojjor eller dragspel och att jag faktiskt inte äger en enda skiva signerad Benny Andersson. Fast fint skägg har han ju. Punkt.

Men när jag som bäst satt och samplade fågelsång häromdagen slog det mig att jag ju visst har en BA-skiva. Nämligen Fågelsång i Sverige, ett permanent lån från min käre far som tycker att hans dotter åtminstone borde kunna skilja på en gulsparv och en bofink. Och, ja, skivan är producerad av ingen mindre än Benny Andersson. Även om man snabbt märker att hans medverkan i produktionen nog varit tämligen blygsam.

Men det är en gedigen skiva han har varit med och tagit fram, Benny. Inget mindre än 90 spår innehåller skivan, även om respektive längd varierar något. Upplägget ser ut som så att vi först får bekanta oss med de traditionellt betraktade primitiva fåglarna, för att mot slutet av skivan få njuta av de mer sångbenägna tättingarna. Kråkfåglarna, gråsparv och gräsand är dock exempel på fåglar som uteslutits på grund av att “de har okomplicerade läten” som de flesta känner igen.

Själv fastnar jag dock snabbt för de tidiga spåren på skivan. Det knarras, knäpps och hoas på bästa analogsyntmanér. Det är svårt att motstå morkullans o-årrt:ande och katt- och pärlugglans läten (som för den del inte alls låter klävitt, utan snarare som Antony and the Johnsons med hicka). Min favorit är dock utan tvekan enkelbeckasinen, vars rymdkulspruta är som en kopia av en långsamt stigande, pulserande ton från en gammal Roland SH-09.

Tättingarna är överskattade. Man tröttnar fort på det eviga kapplöpningspipandet. Mest tjatiga är de olika -sångarna och pretentiösast är nog lövsångaren – tättingarnas egen Mariah Carey.

I det stora hela är det dock en riktigt bra skiva. Den medföljande boken är omfattande och innehåller texter till varje spår – en ovanlig företeelse idag. Jag ställer mig dock aningen frågande till själva urvalet av fåglar. Att ta bort de vanligaste arterna är lite som att hoppa över Minimoogen eller Yamaha DX7:an. Det blir ett hål i uppställningen som ger en känsla av diskontinuitet. Även de vanliga fåglarna har ju en plats i ett större sammanhang. Antingen gör man väl en sammanställning för att presentera en helhet, eller så gör man ett visst urval, riktat till en mer specifik målgrupp.

Greppet att samla 90 välkända fåglar är uppskattat, men man vill snabbt gå vidare och utforska mer på egen hand. Benny må ha gjort ett godtagbart urval för den ovane ornitologen, och kanske finns det planer på en uppföljare, men själv är jag mer nyfiken på 20 primitiva svenska fåglar av Bo Hansson. Det vore något att lägga under granen.

Tagged , , | 2 Comments

Lillebrorskomplex?

doepfer_darkenergy
doepfer_modular

Doepfer Dark Energy vs Doepfer A-100 Analog Modular System

Tagged , | Leave a comment

Tillökning i familjen!

ampeg

Jag har blivit med en ny förstärkare! Egentligen ska man ju vänta tills dess att garantitiden gått ut innan man sprider nyheten, men jag kunde inte låta bli. Brus i rören, foglossningar eller ej – jag ska älska dig tills jag dör, Ampeg BA-115HPT.

Tagged , , | Leave a comment